Om mig

Varför jag gör det jag gör

Som ambitiös doer hade jag otroligt svårt att acceptera när kroppen sa stopp för tre och ett halvt år sedan.

Utmattad, jag? Nej, det går inte! Jag är bara inte tillräckligt motiverad, jag borde skärpa mig, borde orka. För vem är jag om jag inte presterar? Jag duger väl ingenting till om jag inte är duktig?

Med personlig utveckling och entreprenörskap som största intressen, med tre egna företag, en mängd projekt och en utbildning till personlig coach i bagaget fick jag börja om på nytt. Jag flyttade ifrån kollektivet som jag själv hade startat, la företagandet på is och påbörjade resan mot ett hållbart liv på alla plan – där jag inte bara förverkligar mina drömmar utan även tar hand om kropp och själ ordentligt under tiden.

Det har varit en skakig och långt ifrån spikrak resa från utmattad, ångestfylld och deprimerad till där jag är idag, en resa kantad av både avgrundsraviner och alldeles fantastiska toppar, och jag är inte på något sätt framme ännu. Men när jag vänder mig om och ser mina kringelkrokar bakom mig, märker jag att jag trots allt har kommit en bra bit på vägen. Under åren efter min utmattning har jag inte kommit så långt uppåt/framåt – enligt samhällets definition – men däremot tagit mig desto mer ”djupåt” (uttrycket lånat från kloka Mia Lehndahl). I meditation, dans, skrivande, läsande, resande, kurser, workshops, terapi och coaching har jag grävt än djupare in i i mig själv och själva livet, och hittat en evig kärna av ljus och kärlek som duger oavsett vad jag gör eller inte gör.

Idag väljer jag självomsorg över prestationshets, självmedkänsla över självkritik och att följa mitt hjärtas röst över det som är bekvämt eller skulle göra någon annan mer nöjd. Jag är inte perfekt (i den mening att jag inte alltid gör ”rätt” och inte alltid lyckas leva som jag lär) – det finns det förmodligen ingen som är – och jag övar ständigt på att acceptera mig själv och min mänsklighet, precis som jag är.

Min intention med Retreat Yourself…

…är att inspirera, guida och hjälpa kvinnor att komma hem till sig själva – att hitta sin inre bästa vän och gå från stress, ångest och prestationshets till lugn, närvaro, självkärlek och ett mjukare sätt att leva.

Jag är en introvert, högkänslig själ som njuter av skogen, havet, god mat, bra böcker, dans, yoga, meditation, skrivande, skapande, skratt, djupa samtal, systerskap, egenvald ensamhet och närvarande närhet.

Mina Core Desired Feelings, så som jag vill känna varje dag, är Connected, Loving, Levande, Hemma och Fri.

Jag längtar alltid efter mer tystnad, mer närvaro och mer kärlek.

Mina lärare och största inspirationskällor är Daisy Kaye, Anna Lovind (hennes kurs the Creative Doer är magisk), Sanne Aronsson, Tara Brach, Kristin Neff, Russ Harris, Christina Andersson, Elizabeth Dialto, Marie Forleo, Danielle LaPorte, Gabrielle Bernstein, Brené Brown, Elizabeth Gilbert, Byron Katie och Martha Beck.

meditera2
web-IMG_4835-Ostord-tid-pa-Coconut-Lane
mediterautomhus2

Livet just nu

Värmlänning och ”bondtös” av födsel och ohejdad vana (som mamma brukar säga), för närvarande frivilligt hemlös och på resande fot; vintern-våren 2018 spenderar jag i Auroville i Indien. Här sitter jag på min uteplats skapandes Retreat Yourself Online om dagarna, och kvällar och helger ägnar jag åt vila, återhämtning och att utforska allt härligt Auroville erbjuder; god mat, vacker natur, fina människor och inspirerande klasser/workshops inom yoga, meditation, dans, personlig utveckling och spiritualitet.

Följ gärna min vardag på Instagram.

I dansen hittar jag hem till mig själv

Under en långresa i Thailand 2016 hittade jag av en slump kursen som skulle förändra mitt liv; ”Sacred Cacao Ceremony & 5 Elements Dance Teacher Training” med grundaren till konceptet, Daisy Kay från Australien. Kursen hölls på magiska resorten The Sanctuary, och under några fantastiska februariveckor dansade vi många, många timmar per dag, blev ledda av Daisy genom en mängd olika frigörande övningar och ceremonier, och fick suga i oss all hennes kunskap om att hålla och leda kakaoceremonier och 5 Elements Dance.

Jag befinner mig i en vacker yogashala, förvandlad till ceremonilokal, djungelgrönskan böljar utanför myggnätsväggarna och om det inte vore för musiken skulle vi kunna ana vågornas brus från stranden några hundra meter bort. Vi har suttit i cirkel och druckit helig kakaobrygd och nu dansar vi genom de fem elementen och jag släpper taget, låter kroppen fullständigt gå loss och armarna gör jag-vet-inte-vad och jag hoppar, studsar, gungar och jag är i mitten av cirkeln och jag vet att jag måste vara där, rösten inuti ropar ”låt dem se dig!” och jag slutar tänka, låter alla se mig, hela mig, hela mitt oförställda jag och ett skratt bubblar upp ur mig, skakar min kropp. Eufori. Så fullständigt levande, närvarande, härvarande. Nu. Nu. Nu. Ingenting annat betyder något förutom musiken och golvet och mina fötter som rör sig av sig själva och kroppen böjer sig på sätt den aldrig gjort förut. Hjärtat bultar, pulserar av liv, en tanke far förbi ”är det såhär det känns att vara lycklig?”. Plötsligt rinner tårarna och jag har rysningar över hela kroppen, musiken är mjukare och jag är kvar i rummet men i min egen värld. Blundar, känner, lever. Tacksamheten sköljer över mig i vågor. Jag är här. Jag är levande. Jag är hemma.

När jag provade på fri dans för första gången blev jag störtförälskad, och kände direkt att jag också skulle vilja hålla i den typen av dans, arrangera den typen av kurser och event. Jag som alltid älskat att dansa och gått danskurser i både showdans, salsa och lindy hop, som spenderat otaliga timmar på svettiga nattklubbsgolv men tröttnat på att behöva stå ut med fylla och brötighet, kunde äntligen få utlopp för min danslust bland nyktra människor, utan risk för att göra fel, att missa stegen, att vara dålig. Att få dansa och röra på kroppen helt utan att prestera, det var en ny upplevelse som skakade om mig i grunden.

Showdansen som jag började i som tonåring slutade jag med när jag såg mig själv på en uppvisningsvideo och insåg att jag inte var särskilt duktig och förmodligen heller aldrig skulle bli. När jag sen som vuxen dansade pardans var det fantastiskt kul när det blev rätt och allt flödade, men som nybörjare blir det ju allt som oftast felsteg, många tillrättavisningar och upprepande övningar. Till och med på de härliga dansklasserna på gymmet kände jag mig ofta skamsen när jag missade stegen och inte hängde med i koreografin. Den fria dansen är något helt annat, helt fri från ”rätt och fel”, och så otroligt mycket mer än bara dans.

Efter de där kursveckorna i Thailand summerade jag min upplevelse med orden: ”Jag är helt blown away. Har känt mig hemma i min kropp på ett helt nytt sätt, levande, bubbligt lycklig, tacksam, grundad, trygg, älskad och SÅ redo för att skapa magi i världen!” Och det är fortfarande så jag känner, varje gång jag dansar på det här fria sättet.

Den fria dansen hjälper mig att komma i kontakt med mig själv på ett djupare sätt, att lyssna på hjärtats röst, att stå upp för mig själv och våga göra det Jag Vill (till skillnad från det jag ”borde”).

Dansen ger mig utrymme att våga vara med det som är sant, vad det än är. Skratt och tårar, ilska och lyckorus, stillhet och storhet; allt får plats. I dansen möter jag både min styrka och min sårbarhet, och jag omfamnar dem båda. Att få dansa och röra mig helt fritt, utifrån just min kropp och mitt hjärta, ökar min självkännedom, kroppskännedom, självkänsla, självförtroende, självinsikt och självkärlek.

I dansen upplever jag glädje, närvaro och tacksamhet.

I dansen hittar jag hem till mig själv.

Jag älskar att dansa själv hemma (och att dela min dansglädje på Instagram under #dansavarjedag), och oftast gör jag det varje dag som en del av min morgonritual. Men jag går också på kurser och klasser när tillfälle bjuds – det är något alldeles särskilt med att dansa fritt tillsammans med andra, att få ta del av energin i gruppen och att få bli guidad av någon annan än mig själv. Vid varje sådant tillfälle får jag inte bara en härlig och utvecklande upplevelse, jag inspireras också massor och tar hela tiden tacksamt med mig nya saker att använda i mitt eget arbete som ledare.

Jag drömmer…

Jag drömmer om en kärleksfull värld där alla människor får leva lyckliga och meningsfulla liv, där alla levande varelser är fria, trygga och mår bra, där vi tar hand om oss själva, varandra och planeten vi bor på. En mjuk värld, där ingen blir sjuk av stress, ångest eller ensamhet. Jag drömmer om en värld där vi prioriterar det som gör gott för många istället för det som genererar vinst till få, där vi prioriterar det som får oss att må bra istället för det som får oss att se bra ut, där vi prioriterar det som är hållbart i längden istället för det som är tillfredställande på kort sikt. Jag drömmer om en värld där vi där vi alla får använda våra unika gåvor och expandera vår oändliga potential, där vi ser varandra som levande människor med mänskliga behov, inte som prestationsrobotar skapade för att producera saker som vi egentligen inte ens behöver. Jag börjar med att skapa Min egen värld, mitt liv, i linje med mina drömmar. Jag ser hur världen utanför snurrar på i ett allt högre, hårdare tempo, och jag väljer ett mjukare liv för mig själv. Det är inte alltid lätt, men det är alltid, alltid värt det.